Svante kommer snart att gå in i väggen. Trodde han äntligen kunde få sluta tidigare idag så vi kunde få åka tidigare till älskade Skellefteå och jag kunde få gå på stan en "extra dag" dag men nej, åter jobb jobb och jobb. I måndags var han i Storuman jobbade över där och sov där, var där i tisdags, komme hem och jobbade över då. Igår var han visserligen hemma i vanlig tid men hela förra veckan var han inte hemma kring 4 iaf. Borde vara lagligt att alla som går på semester i en sån arbetsgrupp genomför jobben som de påbörjat så de andra killarna får fortsätta och inte har en aning.
Jag blir också less, aldrig får jag ha honom hemma och väl hemma är han så trött att han håller på att falla ur soffan eller datastolen.
Våra planer går i krasch och jag och mitt psyke som är så känsligt vill gå och hänga sig. Bara för en sån liten sak, löjligt.
Men jobbar man hela sommaren, har man aldrig haft en semester sen man gått ut skolan och har ett skit schema så ser man faktiskt framemot en sån sak väldigt mycket. Är ledig i hela 4 dagar nu! Speciellt då alla mina kompisar bor där och min familj. Jag duschade i morse, fixade t.o.m håret i en fin frisyr och sminkade mig ordentligt på jag vet inte hur länge. Jag var så otroligt peppad och de här skulle bli en så bra dag, packade de sista och väntade på åtta Svante skulle göra av sig, men de blev mer negativt än positivt. Nu har ett antal tårar runnit ner för mina kinder och sminket är nog jätte förstört och frisyren är nog också förstörd.
Sjukt. Att så mycket kan hänga på en ända grej. En liten jävla skit grej att min pojkväns chef är så dum i huvudet att låta hans arbetstagare jobba så mycket och aldrig ha rast.
Därför försvann nu min lust att åka till stadsfesten och Skellefteå, är så jävla less på att allt ska förstöras att jag snart slår sönder fönstret och låter de gå i tusen bitar istället för mitt hjärta.